Senaste inläggen

Av Sandra - Lördag 16 mars 17:33

Jag blir så fascinerad ibland.

Sitter vid tv:n och jobbar lite och på tv:n visas ett program som heter frusna vägar. Det handlar om att jobba som bärgare lååångt ut i skogen lååångt upp de norrländska skogarna. Det är -25grader kallt och svåra, isiga vägar. Det verkar inte så trevligt attvara där! Plötsligt så säger dem att det är strax utanför Åre!

Vi har ca 16 mil dit västerut och då är vi fortfarande bara mitt i Sverige! -25 grader och snö tillhör vintern här. Jag som trodde att dem verkligen var på ett öde ställe långt upp i norrländska skogarna. Där borta är det inte särskilt öde heller! 

Idag har jag ridit Zantana iallafall. Hon går jättefint just nu. Zeebreeze har jag ju inte skott än och på ridbanan är det ca 3 dm snö och det kommer lika mycket till imorgon verkar det som så henne kan jag inte rida utan hon får en ofrivillig vila. Jag tog ut en sadelutprovare häromdagen för att kolla hennes sadel. Jag var inte helt säker på att den låg helt bra men det visade sig att om jag bara flyttade bak den lite så passar den perfekt.!  Har inte ridit i den här sortens sadel förut så det är bäst att ta hjälp när man är lite osäker så man inte skadar hästen.

Vi har haft årsmöte på stallet och jag blev invald som ordförande, tänkte att jag som har så mycket tid kan väl hjälpa till lite extra där nu.😅😉

Nu blir det pizza.

V  

Vi var i Höglekardalen en dag och åkte skidor. Vilken underbar dag!

ANNONS
Av Sandra - Lördag 16 feb 19:20

Jag har äntligen fått börja jobba heltid. Min tjänst som jag sökte för fem år sedan var  på 50%, men eftersom jag inte orkade jobba natt och pendla 16 mil varje arbetspass längre så kände jag att jag var tvungen att göra något åt det då.

Jag sökte därför underskötersketjänsten på Bräcke HC fast den var på 50%, tänkte att jag får säkert jobba extra vilket jag hela tiden har fått göra. Har det inte funnits jobb på HC så har jag jobbat extra på kommunen eller åkt till Brunflo och jobbat. Jag utbildade mig även till medicinsk seketerare för två år sedan och har kunnat jobba extra med det också. Det har alltså rullat på ganska skapligt men det är alltid stressande att inte veta vilken lön man får varje månad. 

Utgifter finns ju alltid, särskilt med hästar, så det är ju ganska viktigt att ha en inkomst också. 


Iallafall så är det ju alltid fullt upp som det ska vara, jag slutar klockan 17.00 varje dag och Jonathan har Hockeyträning kl 18.00 måndagar och torsdagar, Lisen har ridning måndagar kl 18.30 och torsdagar kl 17.30 På söndagar har Lisen gymnastikträning inne i Östersund mellan kl 15.00 och 17.00 Det tar en dryg timme in och hem. 

Mattias har precis fått veta att dem ska börja jobba fyra dagar och jobba in fredagar, alltså kommer han att jobba till kl 18.00 varje dag. Detta innebär att jag måste ju köra barnen till alla aktiviteter och han kan hämta Jonathan iallafall.

Utöver detta tänker jag att det är bra om barnen får någon middag på kvällarna och mina hästar vill gärna bli omskötta också och jag vill gärna få rida lite eftersom det är det som är roligt. Måste också försöka få in minst tre timmars träning varje vecka för att hålla mitt diskbråck i skick.

Jag har även mitt massagetäcke som jag jobbar en del med hos olika kunder och håller lite ridlektioner ibland.

Jag antar att alla har sitt att göra men HUR får man ihop allt?? 

Jag vill ju inte ta bort något men dagarna är väldigt inrutade och planerade i minsta detalj och jag vill helst lägga mig vid 21.00 för annars orkar jag inte eftersom jag går upp 05.30 varje dag. 

Det händer att telefonen ringer och någon vill prata en stund ibland också...


Jag tänker att det skulle vara bra med fler timmar på dygnet eller? 


Jag var och masserade en häst som först var lite skeptisk till att ha ett täcke som rörde sig på honom men efter

en stund så blev han lugn och avslappnad.

Tog en mor och dotter bild på mina älskade hästar också. 



       


Jonathan sa att eftersom det är plusgrader ute så är det nu vår, så han tog ut cykeln och körde en runda i snön! 

ANNONS
Av Sandra - Söndag 10 feb 16:54

Dagarna går framåt. Den här tiden på året är det lite tungt. 

Jag försöker fokusera på att varje dag ska vara en bra dag för oss. Det jag har lärt mig är att om jag inte är i balans så blir alla i obalans i familjen. Det blir inte lättare då. Men, men, det är bara att se framåt för det blir snart bättre, det vet jag ju.

Igår så fick jag med Mattias ut och gå vilket inte händer så ofta. Han var dock lite orolig över att jag tar så små steg och går långsammare än han så han skulle få vänta på mig under rundan, men så blev det inte och det var roligt, han hade det dock lite jobbigt när vi gick eftersom det hade snöat en del så det blev att gå i lössnö hela rundan och han tyckte vi skulle gå ut på myren i skoterspåret vilket är roligare än att gå längs vägen men jag tror inte han tänkte på all snö som hade fallit. Efter någon km så kom vi ut till en väg och plötsligt tyckte Mattias att det var mycket bättre att fortsätta följa vägen så då gjorde vi det. Sammanlagt gick vi ca 6 km! När vi kom hem la vi oss framför tvn och där låg vi resten av eftermiddagen.


  Idag skulle vi ha följt med Lisen på familjedag på gymnastiken men inatt vaknade hon och mådde illa! 

Så, välkommen magsjuka till Bröckling!       

Jag tänkte först ta en ridtur i eftermiddag då, men Zantana var inte ett dugg intresserad av att följa med så det blev ingen ridtur utan jag och Jonathan tog en liten skidtur i skogen istället. 

Fast vi gör saker på dagarna så känner jag mig rastlös hela tiden. Det är så jobbigt. Få se om det blir Vab eller jobb imorgon. Lisen blir ju hemma men om hon mår skapligt så klarar hon sig själv hemma när vi jobbar.





Av Sandra - Lördag 12 jan 18:37

Idag har jag städat ut julen. Det är både skönt och lite vemodigt för min del. Jag gillar den ombonade, varma känslan som jag har under jultiden, det beror alldeles säkert på att jag har haft " turen" att gilla julen. Det finns väldigt många människor som inte gör det, på grund av olika, ofta ganska tragiska händelser, runt julen. 

Jag träffar ju väldigt många människor på mitt jobb. Under alla år som jag haft förmånen att få hjälpa människor på olika sätt genom jobbet så har jag fått höra väldigt många livsöden. 

Dem tar jag med mig genom alla år och tänker på ibland. Jag kan ju aldrig dela med mig av dem på grund av tystnadsplikten som råder inom vården, det är ju en otrolig trygghet för alla, inklusive mig, när man måste söka vård och kanske är som mest utsatt, men vilka livsöden det finns! Jag borde kanske skriva en bok om det någon gång.


Innan jag städade ut julen så passade jag iallafall på att rida en runda på Zantana, hon är som en krutdurk nu när hon äntligen får arbeta lite igen. Vi har fått ett igångsättningsschema av vetrinären som jag följer och idag stod det trav-intervaller.Vad jag vet så ska man skritta och trava om vartannat när man gör detta men att få Zantana att förstå att hon bara får trava 200 meter åt gången är som att be Mattias vara vaken under en filmkväll, det GÅR INTE!! 

Jag fick jobba som en tok och ledde hem henne sista kilometern då hon inte tålde att Cosmo sprang förbi henne. Cosmo brukar jag försöka ta med ut när jag rider, det älskar han. Livsglädjen hos djuren ger mig så mycket energi!

Zeebreeze har jag på ridklubben under vardagarna, då det är lättare att komma åt och träna henne ordentligt i ridhuset då hon inte är skodd och efter att vi hade plusgrader ett par dagar så är det för halt att rida ute på vägarna eller hemma på ridbanan just nu. Hon sköter sig galant.


Igår var jag på ridklubben och firade Kent ( han jobbar där ).

En kille från syrien som också jobbar där, lagade all mat. Det var så gott! Syrisk mat äter man ju inte varje dag, spännande! Innan han fick fly kriget så hade han en restaurang i Syrien, och han tyckte det var så kul att få stå för maten på en 50-års fest.                                                                                                        


Lisen hjälper mig ibland att rida Zantana lite.

   

Åker med en vän som har travhästar.


Av Sandra - Fredag 4 jan 20:47

Nu var julen förbi och ett nytt år är på ingång. 2018 var ett väldigt lugnt år. Jag brukar ( som så många andra ) alltid summera året och det brukar alltid hända saker som man helst vill glömma men detta året som varit har faktisk varit ett lugnt år. Det tackar jag för! 

Under juhelgen var min syster här med barnen och min bror. Det är så skönt att få träffas ibland för under vinterhalvåret tar jag mig inte av gården mer än när jag jobbar i stort sett. Det är ju självvalt men vintern kan bli väldigt lång ibland.


Jag tänker berätta hur det hela har gått för Zantana, min  älskade häst! 

Vi var ju på ett tredje återbesök den 18 december. Jag hade helst velat ringa återbud och aldrig mer åka till någon vetrinär,  (för detta är verkligen baksidan med hästägandet ) men det skulle inte hjälpa någon, det vet jag ju.

Vi åkte dit och vetrinären frågade om jag kollat hur hon rörde sig, jag sa att det hade jag inte. ( Orkade verkligen inte se att hon inte blivit bättre ) 

Jag fick springa på rakt spår med henne och det gick ju bra. Det har det gjort hela tiden, det är på voltspår hon haltar, så sedan var det dags för domen. Vi gick till volten och jag var helt säker på att det skulle vara det sista vi gjorde tillsammans, MEN.... hon har svarat på behandlingen! Det fanns ingen hälta kvar, något enstaka steg ibland men inget som vetrinären tyckte var så farligt. Vi gick igenom besöket och kom fram till att hon är så bra att jag kan börja rida igen och träna henne med sikte inställt på tävling! Vi ska på återbesök i maj igen för att se hur hon svarat på träningen, om hon fortfarande håller sig fräsch, men jag får ha kvar henne tills vidare vilket är helt underbart!

Jag har ridit bägge hästarna en vecka nu och det är så roligt! Jag njuter varje sekund! Imorgon ska jag och Zeebreeze iväg och träna för en otroligt duktig dressyrtränare som även är kusk i landslaget. Det vill man inte missa.


Många som hör om mitt liv undrar om det är värt det? Denna vintern var ju priserna på foder otroligt högt också , jag går upp en timme tidigare varje dag, sju dagar i veckan, är ute i alla väder och mockar skit när andra sitter inne och myser eller tittar på film.

Jag kan bara säga: Alla dagar är det värt det!! Skulle aldrig kunna tänka mig ett annat liv.  




Av Sandra - 7 december 2018 19:07

Men tänk vad tiden går... Jag som tänkte skriva något här varje eller varannan dag. Nu är det länge sedan. Jag har faktiskt inte haft inspiration eller  vilja att  dela med mig av något speciellt. Under den här tiden på året tycker jag att mycket är jobbigt. Det är en tung tid tycker jag. Dock tror jag att inspirationen snart är tillbaka. 

I år ska min syster, hennes två barn och min ena bror komma upp under julen så det ska bli jätteroligt. 


När det gäller Zantana så  har vi varit till veterinären och konstaterat att hon har artros i bägge framhovarna. Hon har fått kortison och antiinflammatoriskt i ett försök att släcka hältan. Jag vet dock att kortison inte är särskilt bra och det kanske hjälper för stunden men i längden funkar det inte. Jag ska till veterinären igen under julveckan, får väl se hur det är då. Mamma brukar säga kloka saker till mig och en sak som jag påminner mig om är att inte ta ut något i förväg för då kan man få sörja två gånger. Det ligger något i det. 

Zeebreeze däremot går det väldigt bra med. Jag har varit iväg till tränare med henne och det är en fin unghäst jag har. Känns bra att jag tog en avkomma efter Zantana. Nu har dock Zeebreeze välförkänt vila. 


Imorgon ska jag åka till Sundsvall med en kompis. Vi har gjort detta i tio år nu och det är så roligt! Vi julshoppar allt som vi ska ha till julen under två dagar och på kvällen går vi ut. Man är  ganska sliten när man kommer hem på söndag kväll, men det är det värt flera gånger om. I år är det min tur att köra. Vi har ju vinter här nu och bilen stod på - 14 grader. Imorgon ska det komma en massa snö också. Spännande!! Min bil gick ju sönder för ett par veckor sedan och det tog någon vecka innan den var fixad. Hoppas verkligen att den tänker fungera nu. Det är faktiskt 12 mil till Sundsvall och det skulle inte vara kul att bli stående i snöstorm. 





   



Av Sandra - 27 oktober 2018 10:14

Det blir inte alltid som man tänkt sig....

I tisdags fick jag åka till veterinären med Zantana för hon har börjat halta. För två år sedan så hade  hon en skada i höger framhov som dem aldrig riktigt fick kläm på vad det egentligen var för något. Jag fick då, efter sex besök, två alternativ av veterinären att om jag ville avliva henne då så skulle vet skriva intyg på det till försäkringsbolaget för vet trodde inte då att hon skulle bli bra i hoven igen eller ge henne en lååång vila och se om det läkte ut.

Gissa vad jag valde? Efter tre månaders vila så började jag promenera igång henne igen och nu har vi ju varit o tävlat igen.

Nu är hon då halt igen och jag kände mig gråtfärdig när jag klev in på kliniken nu.

Vi var där från halv elva till fem på eftermiddagen. Veterinären sa att hon var halt först på vänster bakben sedan på vänster framben och sist på höger fram! Men fast vi bedövade alla dessa ben så gick hon inte rent. Vad är det som är fel???

Ja, ja hon fick kortisoninjektioner i dessa tre ben och antiinflammatorisk medicin. Återbesök om två veckor. Jag får hålla tummarna att hon är bättre då.


Jag , barnen och Cosmo tar lite höstlov nu och åker ner till småland så får jag komma bort lite från det hela. 

 



Av Sandra - 22 september 2018 18:03

Jag har varit och tävlat igen! Tänkte att man får aldrig ge upp om man vill avancera. Jag har ridit med öronhuva på Zantana ute i blåst, regn och solsken. Har inte märkt någon skillnad här hemma och jag är ganska skeptisk till att det ska fungera. Tror mer det handlar om lydnad hos hästen och gillar inte " genvägar " men kände samtidigt att något måste jag nog pröva. 

Denna gången var det bara 12 mil dit vi skulle. Jag hade även anmält oss till två klasser då jag tänkte att hon kunde få hoppa runt i första klassen och låtsas vara rädd för allt, så kunde vi rida på riktigt i andra klassen där jag ville få godkända procent och faktiskt få visa att vi kan detta. 

När vi kom fram så sken solen och det var 18 grader varmt och vindstilla! Jaha, vi hade ju tränat på att det skulle  blåsa och vara kallt. När jag red fram så gick hon som en stjärna men det tänkte jag inte bry mej om för jag visste ju att det kommer vara annat ute på banan. När det blev våran tur så fortsatte hon att vara lugn och fin, jag däremot kom på att jag inte hade full koll på bägge programmen som jag skulle rida. Jag fokuserade allt jag kunde på första programmet och vi kom runt på skapliga poäng. 

När vi startade andra klassen som jag verkligen ville att den skulle bli bra då GLÖMMER jag plötsligt bort vägen som jag ska rida. Blir tvungen att bryta av från trav för att fundera på vilken väg vi skulle ta!!

I omdömet som man får efter ritten så står det " missförstånd " där jag hade saktat av till skritt. Det var inget som domaren såg att jag funderade på vägen alltså.... 

Jag är otroligt nöjd med denna ritt även om vi hade blivit placerade om inte detta inträffat. Det tar jag ju på mig helt och jag ska inte starta i två klasser igen då jag har för dåligt minne för  detta.

Zantana var hur lugn som helst hela dagen och frågan är ju då om det är huvans förtjänst?? Jag har inte anmält till fler tävlingar i höst utan satsar på att utbilda vidare i vinter och starta medelsvåra klasser nästa år.


Jag kom att tänka på hur Zantana var att rida in och hur hon varit att utbilda. Så fort jag krävde något av henne så ställde hon sig på bakbenen. Jag fick rådet av en vän som sa att du måste sluta ge henne havre! 

Jag var skeptisk även där och sa att havre var naturligt för hästar att äta även om jag har hört så många gånger att det kan sätta sätta sig i huvudet hos vissa hästar. 

Till slut köpte jag havrefritt musli till henne och inte en gång att hon har blivit galen och stegrat när jag krävt mer av henne i ridningen, jag som var säker på att det var jag som red för dåligt. Ibland räcker det med små justeringar för att nå framgång.


Här hemma håller vi just nu på att renovera övervåningen så Jonathan får flytta till ett nytt rum med fönster vilket han inte hade förut i sitt rum. I hans gamla rum har vi förråd nu. Lisen ska få målat tak, nya tapeter och ny el.

Hallen uppe ska målas om och vi har rivit väggar där för att få luftigare och lite större.Jag har bestämt mig för att måla golvet också, det är ett trägolv som jag tänker måla vitt. 

Jag har målet att det ska bli klart till jul. Vi får väl se. Har även andra projekt på gång men det är hemligt än så länge.

   







Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se