Hej!

Tänk vad svårt det ska vara att göra sådant som man tycker är roligt. Igår när jag kom hem från jobbet så skulle jag rida. Jag har bestämt att tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar är rid-dagar. Har jag inte bestämda dagar så funkar det inte så bra har jag märkt. Allt annat i familjelivet kommer liksom emellan...

Iallafall så regnade det igår och ridturen kändes oändligt långt borta tills jag kom på att det finns faktiskt ett ridhus som är väldigt bra att ha och det ligger ju inte så långt bort. Så jag ringde och frågade om jag kunde komma och vara med på en ridlektion vilket gick bra.

När jag kom hem igen så kändes det väldigt bra. Glad att jag inte gav efter för latmasken i mig  

Idag fyller Mattias år så först när jag slutat jobbet åkte jag och köpte en liten present till honom och när jag kom hem gjorde jag och barnen en god middag och äppelpaj till efterrätt. Nu ska jag titta lite på bonde söker fru. 

Jonathan och Mattias viker pappersflygplan.

Ha det gott.

Jag har alltid älskat alla djur. Min dröm när jag bodde hemma fortfarande var att kunna köpa en hund så fort jag flyttade hemifrån. Det gjorde jag. En nio månader gammal golden retriver vid namn Ludde. Egentligen hette han Guldruschens Pulp fiction, men det fungerade inte rent praktiskt för då skulle man inte vara klar med inkallningen förrän dagen därpå.....  Han blev13 år.

Efter honom kom Vilja in mitt liv. Hon var en rottweiler. Jag bestämde mig för att ha en helt annan sorts hund för att inte jämföra med Ludde. Vilja fick vi ta bort i våras, den 22 mars, hon blev 11 år. 

Då bestämde jag mig för att ta en paus med hundar eftersom det tar så hårt på mig när en livskamrat försvinner. Allt var frid och fröjd ända tills min kollega på jobbet berättade att hon hade valpar hemma...

Barnen, egentligen var det Lisen som tjatade mest efter en ny hund, tyckte vi skulle åka och titta på valparna så då gjorde vi det och när det blev semester så kom våran nya familjemedlem Cosmo, som är en blandras mellan golden retriver och labrador. Så i fyra månader var vi utan hund. 

Jonathan däremot ville ha en katt och min katt som jag haft i 17 år försvann förra hösten och det dröjde inte länge förrän stallet hade fått otrevliga invånare i form av möss, så jag förstod att vi nog måste ha en stallkatt.

Samtidigt som Cosmo flyttade in i somras så flyttade även Fläcken in. 

Fläcken och Jonathan är verkligen fästa vid varann och det här med att bara vara i stallet som en stallkatt fungerar väl sådär...

Jag har även haft häst sedan jag var elva år.  Det började med en shetlandsponny som hette Kim. Han 

var en utmaning men jag tröttnade aldrig och idag har jag fortfarande två egna hästar.    

Jonathan och Fläcken.