Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sandra - 20 februari 2021 20:16

Det har varit kämpigt att komma tillbaka igen efter olyckan och från början fick jag inte träna eller rida, vilket givetvis inte hade fungerat då jag hade för ont.

Jag har en skada i  broskringen som omger ledpannan i höftleden och det känns kan jag lova! Jag har varit på återbesök till en ortopedläkare och efter det besöket fick jag träna igen så nu har min snälla sjukgymnast gjort ett träningsschema till mig och jag ska träna minst fyra dagar i veckan, och jag har ridit några gånger också. Först på våra snälla ridskolehästar men idag var det dags!! Jag har längtat och fruktat denna dagen ett tag nu. Idag var det dags att sitta upp på Zeebreeze igen! Det går inte att förklara denna känsla! Det är helt klart den finaste häst jag haft möjlighet att äga. Hon betyder otroligt mycket för mig och det blir säkert så när man fött upp dem själva också. Åhh vad jag älskar denna häst! 

Lisen och jag åkte med Skrållan och Zeebreeze till ridhuset i Bräcke och red dem där. Först longerade jag Zeebreeze en stund för att försäkra mig om att hon inte hade massa extra energi som skulle ut. 

Sedan hoppade jag upp och vilken känsla! Wow alltså! Hon är inte riden riktigt sedan den 23/11 och har tappat muskler och kondition men viken underbar häst jag har! Hon var sååå fin. Jag hade kunnat rida i timmar då jag fick en underbar ridkänsla från henne. 

Lisen bestämde sig dock för att ta av Skrållan sadeln och la den i ett hörn i ridhuset så då var den fina ridkänslan över! 

Zeebreeze trodde att sadeln som plötsligt låg där i ett hörn, skulle anfalla och äta upp henne! så då hoppade jag av och nöjde mig där för idag. Dessa holländska sporthästar! Dem är verkligen känsliga. 

Skrållan bryr sig inte om något som händer runt henne medans Zeebreeze har fått dubbel dos av flyktinstinkt! 

Dem kräver sin ryttare och jag kämpar på. 

Imorgon är det dags igen, men då ska Lisen hoppa henne lite och jag står säkert på marken. 

   


Av Sandra - 16 januari 2021 22:05

Kan man längta till att jobba? Ja jag kunde tydligen det. Efter  6 veckors sjukdom som inte alls var planerad, så var det väldigt skönt att återgå till jobbet.

Jag är ingen person som oroar mig särskilt mycket över saker som sker då jag sällan tycker att det är värt att oroa sig för. 

Det tar bara onödig energi, men den här gången var jag på riktigt oroad över min situation då jag tyvärr läst dödsannonser om patienter jag träffat som inte klarat covid infektionen.  Ingen vet säkert vem som klarar sig ur detta. Jag gjorde det denna gången  men fick känna på vad ångest är på riktigt. 


Nu är jag tillbaka på mitt jobb och nöjd över detta. Jag jobbar även som ridlärare på ridklubben där jag sitter som ordförande. Jag jobbar på F- skatt då man inte får vara anställd i den klubb man ingår i  styrelsen. Det fungerar ju bra och jag tycker det är otroligt roligt jobb. 

Jag gjorde helt rätt att utbilda mig till ridlärare på Strömsholm, även om det var slitigt då. 

Idag har jag suttit i föreningskonferens i 5 timmar och imorgon ska jag hålla lektioner på ridklubben igen. Det är så roligt.  

Det viktigaste i detta är familjen. Skulle inte dem gå med på allt mitt jobb så hade det ju aldrig fungerat. 

Tror dock att dem är lika glada att deras mamma/sambo kan fortsätta jobba. Ingen i övriga familjen blev sjuka och det kanske man kan tacka Mattias för som är livrädd för sjukdomar och duschade oss alla här hemma i handsprit som han hade i flaska med duschmunstycke. Ja han duschade oss flera gånger om dagen fast ingen ens varit ute i på gården!!

Effektivt!! 


Nu ska jag sova lite innan en ny spännande dag kan börja...  




Av Sandra - 18 december 2020 23:06

När jag kom hem från sjukhuset så fick jag feberfrossa ( fast jag gick på mycket smärtstillande) och blev förkyld.

Det är drygt tre veckor sedan och jag testade negativt två ggr för covid-19 så när min sjukskrivning var över började jag att jobba. 

Jag mår bra men min förkylning har inte gett med sig . 

Jag har fortfarande fruktansvärt ont i benet, höften , bäckenet om jag går mer än ca 100 meter och för att kunna jobba så äter jag mycket smärtstillande och då går det bra.

Eftersom jag jobbar där jag gör så corona- testades jag i tisdags igen och i torsdags fick jag svar- påvisad covid-19 infektion! 

Nu är det så att vi bär munskydd vid patientnära kontakt och även mer utrustning när vi vet att det kan vara fråga om corona misstanke.

Jag som gått på full smärtlindring förstår ju att det är svårt att känna om en förkylning som räknas som restsymptom plötsligt ändras lite och jag har inte känt någon skillnad.

Det enda är att förkylningen kvarstår efter tre veckor drygt. 

Vi har dörrvakt som ska se till att endast friska personer kommer in den vägen. Om alla personer svarar ärligt på våra frågor och känner sitt ansvar så är det minimal risk att en corona-positiv tar sig in den vägen. 

Detta är just för att skydda oss personal så vi kan vårda alla sjuka som behöver vår hjälp. 

Jag är fullt medveten om att det finns tysta bärare som verkligen inte vet att dem bär på covid-19 men tyvärr vet jag också att det finns personer som står och ljuger oss upp i ansiktet. Irriterade över att det tar någon minut extra att få komma in. Hur tänker dessa personer??

Jag mår bra fysiskt men jag mår väldigt dåligt över att utsatt mina fina kollegor för detta! 

När jag åkte hem igår så samlade jag in familjen, hämtade barnen direkt på skolan ( ringe lärare som fick veta och skickade ut dem till parkeringen)  ringde Mattias som fick avbryta sitt jobb omedelbart och åka hem. 

Nu sitter vi isolerade i 7 dygn och resten av familjen ska screenas på dygn 5. Om dem är positiv så börjar räkneverket om, hemma 7 dygn, screenas på dygn 5 och så fortsätter det tills vi alla är friskförklarade. 

Tänk om alla bara kunde tala sanning....

 


Av Sandra - 6 december 2020 10:37

Då är jag tillbaka här igen. Efter båtsemestern så blev det visst en lång paus här. Hela hösten har passerat och det har nog mest varit vardag här hemma. 

Jag och Lisen har varit och lämnat tillbaka Sigge, den fina ponnyn vi fick låna under 1 1/2 år, men nu har Lisen vuxit ur honom. Krokodiltårar såklart. Jobbigt att se, men så här är det för alla barn som rider ponny. Dem blir för långa och för tunga till slut. 

Lisen har en större ponny här hemma som hon hjälper till att rida in. Det går väldigt bra och den är helt okomplicerad så här långt. Nu har den fått vinterlov under några veckor, vilket är otroligt viktigt så den kan få smälta allt som hänt under hösten. 

Jag har också ridit för fullt under hösten och Lisen har hjälpt till med hoppträningen på Zeebreeze då jag inte känner att det är så lockande att hoppa unghästar längre.

Det är väldigt roligt att hoppträna hästar men jag är lite för trasig i kroppen för att känna att det är värt det då det är mycket högre tempo i hoppningen och åker man av så gör man det rejält. Håller mej till dressyrträningen då det är så roligt och känns som man har bättre koll på hästen - tills för två veckor sedan! 


Jag hade tagit semester på måndagen och tyckte det skulle vara så skönt att få rida när det är ljust för en gång skull.

Hade mycket jag behövde hinna den dagen men började ute i stallet med att rida. 

Mattias hade också tagit semester just denna dagen och var inne i huset under tiden jag red. 


Det hade snöat lite och jag kände att Zeebreeze fick lite snöstyltor som fastnade i hovarna så jag skulle rida ett lugnt pass så hon inte vrickade sig. Hon var jättepigg och hade behövt ett galopp-pass men det var inte ett alternativ så vi tog det lugnt. När jag började trava så bockade hon och fjantade på så jag övervägde om jag skulle fortsätta rida men tänkte att det var just det hon behövde och fick hon bara trava på så skulle hon lugna sig.

Jag hann rida kanske en halvtimme och helt utan förvarning så gjorde hon ett galet hopp rätt upp i luften och när hon landade så gjorde hon en ordentlig bakutspark och skickade av mig rätt ner i backen. 

Jag hade inte en chans att sitta kvar. Hon är verkligen jättesmidig men hennes matte är inte lika smidig så jag låg kvar på marken en stund för att känna efter hur trasig jag var. 

Smärtan som strålade ut i bägge benen var helt galet jobbig. Jag tappade luften också men jag kunde röra på hela kroppen så jag bestämde mig för att ta ner Zeebreeze till stallet och där sjönk jag ihop på en pall och kunde inte göra något mer. 

Ringde in till Mattias som blev chockad och fick komma ut och klä av Zeebreeze och sedan skulle han hjälpa mig in så jag fick lägga mig och vila. Tänkte det skulle bli bättre bara jag fick lägga mig ner. 


Jag kunde inte stödja på vänster ben och hade fruktansvärda nervsmärtor i höger ben, så jag kom aldrig in i huset, istället fick Mattias ringa ambulansen och stå och hålla mig på gårdsplanen tills ambulansen kom. Jag kom inte ur fläcken!


Blev två dygn på sjukhus, DT röntgen, magnetröntgen, smärtstillande, vila. Inget brutet. Mjukdelsskador.

Blev sjukskriven två veckor och det har jag aldrig varit förut men nu hade jag inte kunnat jobba, det förstod jag direkt. 

På onsdag ska jag börja jobba igen och det kommer kännas i början men nu sedan någon dag bara så kan jag gå försiktigt inne utan kryckor. 


Varför blir man så stel och osmidig när man blir lite äldre? Det är verkligen frustrerande. Hade detta hänt när jag var lite yngre så hade det garanterat gått mycket bättre. 

Lisen åkte av henne för några veckor sedan när vi hopptränade men hon bara kliver upp igen och fortsätter rida! 


Zeebreeze är otroligt svår att sitta kvar på när hon leker rodeohäst. Förhoppningsvis blir hon lugnare och klokare med åldern. 

Hon får vintervila nu också tillsammans med ponnyn några veckor tills jag kan rida igen. 




Lisen och Sigge på hopptävling.
       

Zeebreeze berömda rodeohopp!!


Av Sandra - 2 augusti 2020 19:51

När vi åkte ut från Norrfällsviken på fredag morgon så sken solen igen. Vi åkte mot Högakusten bron, där det finns en fin liten hamn som vi tänkte stanna o sova i.

När vi åkt ett tag så stannar vi och badar från båtarna. Det är en mäktig känsla när man bara ser hav mot himmel i horrisonten och man vet att det är ca 90 meter djupt.

På kvällen när vi kommit fram så går vi upp till hotellet och äter en jättegod middag.

Igår åkte vi till min favorithamn, Lövvik. Det fanns två platser till oss när vi kom men sedan var det fullt. Vi grillade och träffade massa konstiga och roliga människor. 

Idag åkte vi tillbaka till Härnösand och stannade på Mc Donalds innan vi slutligen tog upp båtarna på varvet i Härnösand. 

Där blev vi i 3 1/2 timme då vi inte fick tag på mannen som skulle komma o låsa upp och släppa ut oss. 

Tillslut fick jag tag på en tjej i styrelsen som kom och öppnade. 

Nu rullar vi hemåt för att sova och imorgon bär det av mot småland några dagar för att sedan åka hem för Lisen ska på ridläger. 

Det gäller att maxa semestern!

Denna havstur har gått så bra att vi redan pratar pm vilka hamnar som ska besökas nästa gång.....                



Av Sandra - 30 juli 2020 10:17

Morgonen igår var regnig. Vi tänkte att vi kunde ta en turbåt ut till Ulvön och strosa runt där men det visade sig att båtarna inte går under corona och om vi lämnade hamnen här i Norrfällsviken så gick det inte att garantera en båtplats när vi kom tillbaka även fast vi hade betalat för den.

Vi hittade en uppvärmd pool istället så fick barnen bada där och vi tog en fika.

På kvällen åt vi räkfrossa på en fin fiskerestaurang.


I morse vaknade vi till ett ordentligt regn som ska hålla i sig hela dan. Det blir nog kortspel o mys i båten idag och vidare färd imorgon. 

             

Av Sandra - 28 juli 2020 21:52

Igår skulle vi fortsätta till Norrfällsviken MEN det gick alldeles för höga vågor och vi åkte ut med en turbåt till Högbonden för att känna hur höga vågorna var ute på havet. 

Vi konstaterade, efter att jag tyckte vi åkte vikingaskeppet ute till havs, att det blir ingen båtfärd vidare då. 


Idag låg dimman tät från morgonen och det kändes väldigt oklart hur vi skulle göra, men Mattias pratade med kaptenen på turbåten och han sa vi kommer få en mycket trevligare tur idag så vi bestämde oss för att köra vidare uppåt.

Det fiskades och det tog ca 2,5 t innan vi var framme, men allt gick bra. 

Ikväll har vi tagit en långpromenad i jobbig terräng så nu sitter vi o tar igen oss med ett glas rose'

Det går tyvärr inte att ladda upp några bilder så det får bli desto fler imorgon. God natt.


Av Sandra - 26 juli 2020 22:14

En solig morgon mötte oss när vi vaknade. 

Vi tog det lugnt på morgonen och vi träffade på väldigt trevliga grannar som hjälpte oss och gav tips om färdrutter framöver.

Vi blev inbjudna i deras fina båt som var en Sealine f 42/5

Vilken båt alltså!!! Helt underbar!


Vi funderade på om vi skulle åka vidare eller ligga kvar en natt till men bestämde oss för att fortsätta. 

Vi åkte iväg på eftermiddagen och det skulle gå ganska fort att åka upp till Norrfjärrssviken som var målet för dagen.

När vi åkt ett tag så ringer Magnus och talar om att deras båt har problem med laddningen! 

Japp, tänker jag, nu är det som det ska!

Vi får tänka om hur långt vi kan åka då varje minut tickar ström.

Nu är det så pass jobbiga vågor på havet också så det blir inte helt enkelt om deras båt lägger av. 

Varför känns detta bekant???

Vi går in mot land och hittar en privat brygga där vi frågar om vi får stanna till vid då vi har problem med en båt och det går så bra.

PRECIS när vi nått bryggan stannar Magnus båt! 


Det blir 3 timmars skruvning för grabbarna. Barnen badade och Eva och jag konstaterade att allt är som det ska.

Efter att vi fått igång deras båt så bestämde vi oss för att fortsätta norrut. Vi hade sett att vädret skulle bli sämre imorgon och ville gärna vara på plats då om det gick.

Vi fortsatte norrut och kom tillslut till Barsta hamn. Nästan ända fram.                      

Nu har vi ätit en god middag och sitter i vår båt med en drink för att släppa dagens bravader.

Vad kan morgondagen ha att bjuda på??


Skapa flashcards