Då har även jul och nyår  kommit och gått. Vi lyckades ta oss ner till småland tack vare min bror som kom och hämtade oss i Stockholm eftersom vårt tåg blev inställt från Stockholm till Alvesta. Dem hade personalbrist på SJ.

Nyår firades med fina vänner och nu är det 2022! 

Försökte komma på hur 2021 varit och först kändes det som att inget hänt detta år men när jag började fundera på riktigt så har det hänt en del... 

Lisen har börjat högstadiet vilket är helt obegripligt i mitt huvud hur detta gått till , att hon blivit så stor! 

I övrigt har vår familj varit förskonade från värre händelser detta år och jag är så tacksam för det.

Jonathan fortsätter att ha hockey som sitt största intresse och jag följer hans resa med full inlevelse då jag vet vad ett intresse som man verkligen brinner för, betyder för en. Han pratar hockey och tränar hockey varje dag!

Det som är lite roligt här är att väldigt många säger att ridsporten är dyr och det är den absolut men hockeyn då!

Jag köpte en klubba till honom i present och den kostade lika mycket som jag betalar för Lisens ridlektioner under två månader ungefär och då kostar henne lektioner 180 kr / vecka! Sen är det spelar-avgifter och övrig utrustning som kostar en hel del och barn växer! Vad gör man inte för sina barn?

Jag är mer och mer övertygad om att det är otroligt viktigt att ha en meningsfull fritid då jag vet att dem barn och ungdomar som inte rör på sig eller har någon sysselsättning som dem brinner för under sin fritid mår sämre och hittar på mer bus. Därför gör jag allt för att mina barn ska ha en meningsfull fritid. 

Jag har jobbat på hälsocentralen 50 % och på ridklubben 40 % under hösten. Det har varit en ordentlig utmaning som jag tog på mig men det har varit väldigt roligt och jag lär mig saker hela tiden. Nu är dock den tiden över då ridklubben har valt att pausa ridskoleverksamheten under våren? och jag är uppsagd och gör mitt sista arbetspass den 20 januari åt Bräcke ridklubb. Jag måste ju jobba mer än 50 %  för att kunna hålla igång min hobby så jag har kontaktat några gamla arbetsplatser och fått napp så jag kommer kunna jobba heltid från att jsg slutar på ridklubben. 

Eftersom jag älskar hästar så har jag väldigt svårt att begränsa mig med dessa djur, så nu har vi köpt in en D-ponny till Lisen eftersom hon plötsligt?! blev lika lång som mig, och Skrållan är för liten för henne snart, så nu har vi tre hästar på gården. Jag älskar att vara ponny-mamma och se hur Lisen utveckls med sina ponnies. I helgen ska hon skriva upp för grönt kort, vilket man måste ha för att få tävla och under våren är tanken att vi ska åka ut och hopptävla bägge ponnysarna. 

Jag fortsätter att försöka utbilda Zeebreeze vilket går upp och ner som det brukar med unghästar. Vi får väl se hur långt vi tar oss....

Lägger ut några bilder på nya ponnyn och visst är hon fin?!

Julshow på klubben.    

Här är Lady Warrior! Visst är hon fin?

Även jag kan ju rida henne vid behov....

Vi tränar vidare mot nya mål....

Nu var det länge sedan jag tittade in här! Flera personer i min närhet har frågat om jag slutat skriva, men nej, det har jag inte gjort. För mig så är det som att rensa i mitt huvud genom att få skriva om allt som händer i mitt liv och sedan får ju personerna runt om mig välja om dem vill läsa eller inte. 

Idag kändes det som att jag inte kunde avsluta min dag om jag inte fick skriva lite....

Tidigare i höstas så åkte jag och en vän till Brolöten för vår årliga dressyrweekend. I år valde jag att inte ta med egen häst utan rida på deras fina kurshästar. Jag har alltid haft med mig egen häst så lite nervöst var det givetvis men jag fick en jättefin connemara-ponny och jag rider nästan aldrig ponny så det var jättekul och det är alltid lärorikt att rida olika hästar eller ponnies.  Det var lika bra som vanligt och jag önskar givetvis att jag hade möjlighet att åka dit flera gånger om året för att träna.

Det är ju höstlov och jag har tagit semester från mitt ena jobb på hälsocentralen men eftersom jag jobbat så kort tid på stallet så har jag just inga semesterdagar att ta ut där men det gör absolut ingenting då jag fick möjligheten att lägga mina timmar lite annorlunda den här veckan då det inte är några ordinarie lektioner på kvällarna. 

Det är jätteviktigt att hästarna som går på ridskolan hela tiden kollas av veterinär, hovslagare, equiterapeut mfl. 

Då är det perfekt att göra detta vid lov eftersom jag behöver alla hästarna under terminerna. I år ville vi dock kolla dem redan under höstlovet, så veterinären kom ut i tisdags och kollade alla hästarnas tänder och vaccinerade alla hästar.

Efter detta behöver dem vila ett par dagar så idag var det en lättare uteritt på schemat för alla hästarna och imorgon ska jag klippa dem som behöver det. 

Det går bra att jobba som jag gör nu och jag hoppas det fortsätter så. Det som också är väldigt roligt är att när jag började i höstas så hade vi ett väldigt lågt antal ridande men nu har det ökat så pass mycket att det är kö in till vissa lektioner och jag är i akut behov av fler hästar så om ni vet någon som har en häst eller ponny dem vill låna ut så hör av er. 

Min kära syster med sina barn och min bror har varit på besök några dagar men åkte hem idag. Vi har hunnit vara i badhuset, ridit, promenerat, spelat spel, pratat,skrattat och gråtit ihop.

Det är verkligen inte lätt alltid att bo så långt ifrån släkten och det blir väldigt intensivt när vi väl ses. 

Vi kommer dock att åka ner över julen på en snabb visit då det är väldigt svårt att få hästvakt när man drar iväg på semester men jag har löst det i år också och hästvakterna kommer bo i vårat hus under julhelgen.

Dem är verkligen guld värd!

Jag stannade till vid frisören också.
 Zeebreeze!    

Lisen och Zeebreeze fortsätter sin hoppkarriär! 

Jag håller mig till dressyren! 

Brolötens connemara.    

Men vem är det  här???.....

Då börjar denna sommar gå mot sitt slut. Den verkar sluta som den började, med ridläger. Jag älskar ridläger! Förstår precis varför det finns så många! Kom på mej själv med att sitta och planera för eventuellt ett ridläger till på höstlovet! Ja, varför inte?? 

Nu har jag äntligen blivit övertalad till mitt nya liv som börjar om en vecka och jag tror att det blir bra, riktigt bra faktiskt. Denna veckan och nästa vecka har jag semester och sedan kör jag igång. På förmiddagarna kommer jag jobba på hälsocentralen och på kvällarna kommer jag jobba som ridlärare. Nu tänker många att jag inte kommer orka men jag tror att det kommer funka riktigt bra. Planering är A och O i det här. 

Jag kommer jobba delade turer måndagar till torsdagar och fredagar är jag helt ledig och givetvis även helgerna. 

Jag får så mycket positiv energi av hästarna och eleverna så om jag släpade mig till stallet så flyger jag när jag åker därifrån några timmar senare. Hoppas bara min kropp håller för detta också. Jag fick ju ett rejält bakslag efter första veckan med ridläger då jag åkte på inflammation i höften efter att jag överansträngt den och okej, jag kan hålla med om att det blev lite mycket då. Jag har succesivt kunnat gå längre och längre sträckor men då pratar vi om från att kunna gå ca 100 meter i december till nu i vår kunnat gå ca 2 km sedan har höften gett upp och det känns som hela höfleden lossnar. Under första ridlägret så gick jag mellan 20 000 och 35 000 steg varje dag! Såg det på stegmätaren i telefonen när jag började fundera på varför jag hade så fruktansvärt ont. Jag blev tvungen att börja äta värktabletter igen och när jag kom till sjukgymnasten så fick vi backa bandet med träning och istället fokusera på att få ordning på min smärta istället. Det var inte roligt. 

Min sjukgymnast frågade lite försiktigt om jag hade fler ridläger i sommar och jo , denna helg var det ju dags igen! Han sa då att på måndag är hans första arbetsdag och det var lika bra att boka in mej direkt efter denna helgen då han inte trodde att jag kommer kunna vänta på en tid senare i veckan. På måndag ska jag få behandling igen och det är väldigt skönt att veta även om jag verkligen försöker att inte överanstränga mig så igen. 

Eftersom jag inte haft någon semester som vi brukar ha där man kan planera in att åka bort så har vi båten i Härnösand i sommar och varje helg vi kunnat så har vi åkt dit. 

Vi har landat där på fredag kväll, gått ut på någon trevlig restaurang och sedan sovit vid bryggan för att på lördag morgon åkt iväg till någon mysig hamn och varit där över natten för att återvända på söndag eftermiddag igen.

Ni som följt vårt båtäventyr vet att vi hade ett riktigt haveri för ett par år sedan. Då vårat drev gick sönder. Det var helt nytt men tydligen kan även nya saker gå sönder! Vi är lite försiktiga efter detta äventyr nu när vi åker ut helt själva också. 

Iallafall så satt vi i båten för ett par helger sedan och åt frukost. Solen sken och vi skulle snart ge oss iväg. Då åkte det förbi en jättefin motorbåt som var något större än vår båt. Jag tänkte att dem också skulle ut på en härlig havstur då Mattias säger:

-Det där lät inte riktigt bra. Dem har problem med drevet. 

Jag tittar på honom som ett frågetecken men förstår att det nog är så när jag ser hur allvarlig han är. 

- Ja vi får väl se hur snabbt dem kommer tillbaka , säger jag utan att riktigt tro på det själv.

Efter cirka en halvtimme så ser vi en fin motorbåt som kommer och blir bogserade efter en liten fiskebåt!

Där kommer dem! Det var deras trevliga tur till havs!

Jag upplever igen hela vårt haveri och överväger om vi verkligen ska ge oss ut på havet eller bara bli bryggseglare?

Vi ger oss iväg och jag fattar inte hur Mattias kan höra sånt?

Därför blev jag så orolig när vi nu sist var på väg till höga kusten bron och jag sitter fram på båten och njuter av vädret och farten när Mattias plötsligt ropar om det är ett flygplan i luften? Nä det är inget flygplan men vad är det nu han hör? Den härliga känslan försvann och sedan satt jag och lyssnade efter .... ja vadå?? 

Vi kom fram till hamnen och hade en helt underbar helg med bastu och otroligt fin mat på en restaurang där vi egentligen absolut inte hörde hemma på! Men vad gör man inte när hungern gör sig påmind? Nästa helg är det dags igen... 

           

Börjar bli mörkt nu på kvällarna. 

Jag har oftat funderat på hur andra familjer får ihop pusslet. Jag vet att man inte ska jämföra eftersom alla har olika förutsättningar men jag undrar ändå hur det går ... 

Denna vecka har jag varit själv med barnen då Mattias har semester och är iväg på street week, vilket han brinner för, och jag unnar han verkligen detta då det inte händer så mycket i hans liv annars?? 

I lördags drog han iväg och kommer hem imorgon, ( tror jag ) om inte någon mer bil rasar??

Han och en vän till honom har varit iväg på en biltävling under en hel vecka! och tävlat. Jag är inte insatt och det hänger väl på att jag inte har intresset för bilar. Mattias har iallafall varit mekaniker och vännen har kört tävlingen under veckan. 

Härom dagen när jag pratade med honom så berättade han att bilen rasat!!! 

Jaha jag tänkte ju att då kommer dem hem tidigare för fungerar inte bilen så kan kan inte fortsätta tävla men Mattias berättade att några snälla personer kört dit med utrustning och vertyg som dem behövde och då hade Mattias lagat bilen igen!

I min värld så har jag en bil för att ta mig från punkt A till B och det ska bara fungera, absolut inget krångel där för då säljer jag bilen. Skulle bilen gå sönder så inte tänker jag laga den iallafall.

Har man intresset för detta så är det säkert ingen konst

och som Mattias sa, - jag har ju varit med och byggt bilen så jag vet ju hur den fungerar!? 

Jag vet faktiskt inte något som Mattias inte fixat när det gått sönder men när det kommer till hästarna så har han många ideer om hur jag ska lösa vissa problem som tex när jag inte fick loss broddarna ur skorna på hästen och Mattias tyckte att han kunde hjälpa mig med en muttersnurra !!! Det var ju en jättebra ide om man bortser från att hästar är flyktdjur och ett sådant ljud hade direkt gjort att dem kände att dem måste fly!

Iallafall så är det mycket som ska fixas och köras när man har aktiva barn, så jag har agerat chaufför, chaufför och kock till barnen när jag slutat jobba på dagarna denna vecka. 

Vi bor ju på landet viket innebär att det är flera mil till närmsta granne när man bor i norrland och det gör vi ju har jag fått erfara. 

Kan ju ta ett exempel i torsdags tex... Jag jobbade till 13.00 sedan åkte jag hem, hämtade hästarna som går på bete en bit bort, lastade Skrållan ( ponnyn ) och drog till Sundsvall, Bergsåker , ( 12 mil ) för att mäta hur hög ponnyn var! Då man måste göra detta för att få tävla ponnyn vilket Lisen vill. Hem igen ( 12 mil ) göra middag, sedan köra Lisen till en kompis  ( 3 mil bort ) för hon skulle följa med till gröna lund i helgen med sin kompis.

Hem igen ( 3 mil ) packa badkläder då Jonathan ville bada i sjön en bit bort ( endast 1,5 km bort ) 

Om både Mattias och jag varit hemma kunde vi delat på körandet men nu var det ju inte så. HUR gör alla ensamstående föräldrar?? Jag förstår att alla barn inte kan hålla på med hästar men  det ska köras och lagas mat ändå, vad jag kan förstå? Om barnen är aktiva i någon sport vilket jag tycker är viktigt att dem får vara. 

Alla har olika förutsättningar och alla tror jag gör precis allt dem mäktar med men ändå?

Jag lyfter på hatten för alla föräldrar som sliter för att få allt att gå runt i vardagen!!

Imorgon tror jag iallafall att vår familj blir komplett igen, vilket uppskattas av flera här hemma.

Lisen och Zeebreeze hopptränar.

   
Cosmo ska alltid ligga på en IKEA påse, varför???

Vilken härlig sommar vi har! Jag njuter för fullt desto varmare det blir. Denna sommaren är lite spretig med min semester då jag hade semester en vecka före midsommarveckan och jobbade midsommarveckan och nu har jag en vecka till. Detta är till viss del pga att jag håller i ridlägren som vi anordnar på Bräcke ridklubb. Denna vecka började med ett allroundläger för barn från måndagen till onsdagen. Det var späckat schema från 08.00 på morgonen till 20.00 på kvällen ungefär för mig. Jag sov dock hemma med familjen så dem inte glömmer bort hur jag ser ut.

Torsdagen var vilodag för hästarna men inte för mig då jag hade passat på att boka in sjukgymnasten kl 14.00 så jag klev upp tidigt för att åka till ridklubben, ta ut hästarna och rida, sedan hem duscha , in till Östersund. När jag hade suttit i väntrummt 20 minuter så blev jag misstänksam och frågade om min sjukgymnast jobbade men nej då, han var ledig så tydligen var det bara jag som bokade in honom inte tvärtom! 

Hem igen och på vägen stannade jag till och kollade sommarbetet till hästarna så det var igordning. När jag äntligen kom hem igen så skulle jag planera helgens hoppläger som är mellan fredagen till söndagen. Satt till kl 22.00 då jag kände att nu får det vara nog. 

Idag var jag i stallet kl 08.00 igen och kl 10.00 kom eleverna som skulle vara med på lägret i helgen. 

Vi har haft en jättefin dag idag och jag följde med ut på en ridtur i hettan! 

Hoppas att det fortsätter under hela helgen. Det är avslutning med hopptävling på söndag och på måndag jobbar jag på hälsocentralen igen. 

Sedan jobbar jag fram till V 33 då det är ridläger igen.....

Det kan nog låta jobbigt för den som inte är invigd i hästlivet men detta är så otroligt roligt!! Att få finnas till för elever som verkligen vill lära sig och se deras glädje när polletten faller ner. 

Det enda som gör detta jobbigt är att jag har så ont i min höft hela tiden. Så mer jag rör mig desto jobbigare blir det. Men det finns en fördel med detta också och det är att jag lärt mig att be om hjälp. Jag har alltid tyckt otroligt illa om människor som är lata och utnyttjar andra som får springa deras ärende och jag skulle aldrig be om hjälp om det verkligen inte behövdes, men nu behöver jag faktiskt hjälp utan att skämmas men konstigt nog gör jag det ändå. Jag förklarar och ursäktar mig hela tiden men med tiden kanske det släpper.?

Jag kommer dock aldrig att sluta med hästar, det är jag väldigt säker på även om Mattias får köra ut mig i rullstol till stallet vilket han nog skulle gilla...... eller inte. 

Hästarna som vi köpte in till klubben går nu med i verksamheten för fullt och eleverna gillar dem skarpt. Lisen rider på Bobby själv rider jag på Stjärna som är en fin korsningshäst utbildad LA dressyr och har tävlat en hel del hoppning. 

Sitter ute ikväll och skriver. Otroligt vilken skön kväll! Jag är faktiskt otroligt lyckligt lottad som bor som jag gör och nu ska ni får höra varför.

Just nu sitter jag ute i kanske inte helt passande outfit, och ( ännu värre) lyssnar på musik som INGEN ska veta att jag gillar!! Jag har väldigt många hemligheter som jag aldrig skulle vilja att någon fick veta. När man bor som jag gör så behöver verkligen ingen få veta det heller, men tänk om jag hade grannar som hörde och såg!!! Det skulle ju inte funka.

Till och med hästarna står och tittar på mig undrande....

Plötsligt blev det iallafall vår och sommar. Imorgon ska hästarna ut på bete och det ska bli SÅ skönt att få sova lite längre på morgonen ett tag framöver. Jag har så mycket att göra att jag har börjat ta av nattsömnen vilket inte är hållbart i längden, men nu slipper jag iallafall mockningen på morgonen. Funderar dock allvarligt på om det är den tiden jag måste ta till ridningen nu för att hinna? 

Ska fundera lite till på det. Om jag fick välja så skulle jag rida 5 dagar i veckan men det går inte med mitt schema om jag inte ska rida nattetid men då är jag trött och det blir mörk. 

Ser iallafall fram emot en vecka ledigt och då ska vi åka till västkusten, Skummeslöv, där vi lånar en stuga av min kusin. Det ska bli otroligt skönt att släppa allt och komma iväg en stund. Huset kommer dock inte att stå tomt utan min kära svärmor och hennes man ska vara här och sköta huset och hästarna. 

Jag har tagit semester i år för att jobba!? Ja så är det faktiskt men det är absolut ingen uppoffring utan så här måste man göra när man brinner för många saker i livet. Jag ska för första gången i mitt liv hålla i ridläger vilket är som att vänta på julafton när man var liten! Så otroligt roligt! 

Det är dock en sak som sätter käppar i hjulet för mig och det är min kropp som inte vill vara med. Nu går jag hos en sjukgymnast i Östersund som hjälper mig med laserbehandling och TNS, varje vecka. Jag har gått där nu ett tag men det var inte förrän föregående vecka som jag fick börja med en liten övning för min höft. Jag har en skada i höftleden som inte kommer att läka utan jag måste hålla ordning på alla små muskler runt leden för att stabilisera den så den inte blir försvagad för då kan jag överanstränga den och få inflammation som på sikt leder till artros, vilket jag inte vill ska hända! 

Innan jag fick komma till den här sjukgymnasten så var jag hos en annan sjukgymnast som menade att det är bara att träna fullt ut på övningar som inte gör ont utan om man bara lyssnar på kroppen så finns det inga begränsningar, medans min nuvarande sjukgymnast menar att det är direkt skadligt att göra så då kroppen ofta talar om vad man klarar av dagen efter....

Om det är något jag har fått lära mig under mina år i jämtland så är det just detta! Du kan göra på tusen olika sätt och komma fram till samma slutresultat. Det är ganska intressant och man blir mycket mer ödmjuk för alla människor som inte kommit dit. Varför skulle det bara gå att göra på ett sätt, nämligen MITT sätt, när man ska göra något?

Jag skulle aldrig döma en annan människa för att den människan tror att det måste ske på det sättet som han eller hon är lärd. Däermot kan det uppstå en del diskussioner....

Vad kan gå fel!!

 
Irländarna Bobby och Ankan. 

Vilket tempo mitt liv går i nu då!😅

Jag har alltid haft en känsla av att allt jag gör är långsamt och ineffektivt. Jag vet att jag är en person som rör mig långsamt och eftertänksamt. Många personer runt mig har och är upprörda över att någon kan ta sig fram så långsamt!

Kan det verkligen gå så här långsamt? Vi kommer aldrig att komma fram! Ta upp min tid på detta sätt genom att vara sååå långsam - brist på respekt!! 

Jag har t o m kunnat gå in i rum där lyset tänds av rörelsedetektorer och det har förblivit släckt! 🤣 Det är inget skämt!
Ja jag har fått och får fortfarande gliringar om detta! Bara för att åren går så går inte jag fortare tyvärr. Däremot har jag till mitt försvar lärt mig att vara dubbelt så effektiv som personer som springer runt och yrar. Jag har insett att jag aldrig kommer att röra mig snabbare men kan vara lika effektiv ändå. 
När jag är på ett ställe eller ska någonstans så ser jag till att få allt gjort.
Idag tex så skulle jag till granngården och köpa foder till hästarna. Jag har för tillfället fyra hästar att ta hand om då vi köpt in två hästar till ridskolan som ska stå i karantän minst 21 dagar innan dem får komma till ridskolan. Mina hästar har då flyttat till ridskolan och i onsdags anlände två irländskà hästar till mig . Dem var slitna efter allt resande så det är mycket mer pyssel än vad det är med vanliga hästar för att dem ska må bra och känna sig hemma. 
Min dag såg ut så här: 
Vakna vid 07.00 o sköta om irländarna, släppa ut, fodra, fixa stallet. In och göra frukost till familjen, äta och sedan bar det av till Östersund 8,5 mil enkel resa för inköp av foder mm till hästarna. Hade med mig Jonathan så då hinner vi umgås lite🙂 Handla mat till oss över påsk och sedan Lunch på Mc Donald. När vi åker hem så åker vi in o tvättar bilen, sedan kör vi och hämtar upp Lisen hos en kompis utanför Bräcke. Fortsätter in till Bräcke igen och sorterar sopor på miljöstationen. Kör hem och packar upp allt,byter om och sedan åker Lisen och jag till nästa stall för att mocka, ta in och fodra hästarna. 
Hem  igen och tvätta stallkläder, plocka ur diskmaskinen, göra middag-fläskfilé, hasselbackspotatis, ädelostsås o sallad. 
Ut i vårat stall för att ta in irländarna. In igen och äta middag med familjen😅. 
Har inte stressat men varit effektiv i min värld, och imorgon börjar det om men då ska vi rida ett gäng hästar från morgonen, göra en påskbuffé ( Jansson, köttbullar mm görs från grunden)och sköta stallet här hemma. 

När jag jobbar ( börjar kl 08.00 ) så går jag först ut till mitt stall här hemma och matar , släpper ut, mockar. Sedan går jag in, byter om, duschar, ger hunden mat, gör frukost,väcker barnen, vi äter frukost, dem går till bussen och jag packar lunch, åker och jobbar på Hc, åker hem byter om och åker direkt till ridskolan för att hålla lektioner till 20.00, sköta om mina hästar och andra dagar skjutsar barnen till deras aktivitet. 

Fixar middag och rider ibland om klockan inte blivit natt. 
Ibland undrar någon om jag såg ett program på tv?? 😂 

Jag tror inte att jag är mindre effektiv för att jag går långsammare..., 

Ibland försöker jag hinna berätta för Mattias vart jag ska , och säger tex nu åker jag till stallet, han tittar på mig och utbrister - Nähä!!!!! 🤣 

Det har varit kämpigt att komma tillbaka igen efter olyckan och från början fick jag inte träna eller rida, vilket givetvis inte hade fungerat då jag hade för ont.

Jag har en skada i  broskringen som omger ledpannan i höftleden och det känns kan jag lova! Jag har varit på återbesök till en ortopedläkare och efter det besöket fick jag träna igen så nu har min snälla sjukgymnast gjort ett träningsschema till mig och jag ska träna minst fyra dagar i veckan, och jag har ridit några gånger också. Först på våra snälla ridskolehästar men idag var det dags!! Jag har längtat och fruktat denna dagen ett tag nu. Idag var det dags att sitta upp på Zeebreeze igen! Det går inte att förklara denna känsla! Det är helt klart den finaste häst jag haft möjlighet att äga. Hon betyder otroligt mycket för mig och det blir säkert så när man fött upp dem själva också. Åhh vad jag älskar denna häst! 

Lisen och jag åkte med Skrållan och Zeebreeze till ridhuset i Bräcke och red dem där. Först longerade jag Zeebreeze en stund för att försäkra mig om att hon inte hade massa extra energi som skulle ut. 

Sedan hoppade jag upp och vilken känsla! Wow alltså! Hon är inte riden riktigt sedan den 23/11 och har tappat muskler och kondition men viken underbar häst jag har! Hon var sååå fin. Jag hade kunnat rida i timmar då jag fick en underbar ridkänsla från henne. 

Lisen bestämde sig dock för att ta av Skrållan sadeln och la den i ett hörn i ridhuset så då var den fina ridkänslan över! 

Zeebreeze trodde att sadeln som plötsligt låg där i ett hörn, skulle anfalla och äta upp henne! så då hoppade jag av och nöjde mig där för idag. Dessa holländska sporthästar! Dem är verkligen känsliga. 

Skrållan bryr sig inte om något som händer runt henne medans Zeebreeze har fått dubbel dos av flyktinstinkt! 

Dem kräver sin ryttare och jag kämpar på. 

Imorgon är det dags igen, men då ska Lisen hoppa henne lite och jag står säkert på marken.