Mitt liv består av väldigt mycket hästar!

Jag fick min första ponny (som vi lånade) när jag var tio år. Sedan dess har jag alltid haft häst. När vi lämnade tillbaka ponnyn så köpte mina föräldrar en häst till syrran och mej ( Silver) som vi fick äga i tre år innan olyckan var framme och han fick fortsätta till dem gröna ängarna pga tarmvred. 

Direkt efter det så fick vi en ny häst som vi hjälptes åt med under sju år. Under dessa åren utbildade jag mig i skåne till hästskötare och avlade examen i Linköping och blev diplomerad hästskötare. Jag jobbade då även med galopphästar och hade ansvar för två hingstar som tävlade inom galoppsporten. Vi åkte runt i Norge, Sverige och Danmark och tävlade. 

Våran häst såldes och en ny häst fick komma in i familjen. Han fick vara hos mig, (då syrran inte hade möjlighet att hjälpa till på samma sätt längre) Denna häst, Lothario, var speciell och jag lärde mig massor under dem nio år jag fick äran att äga honom. Under tiden jag ägde honom så blev jag ägare till några hästar till, då vi köpte en gård och kunde ha Lotus hemma men en häst måste ha sällskap och jag var inte så svårövertalad om att köpa in fler hästar så dem fick gå i en flock. Detta fungerade dock inte som jag hade tänkt och Lotus såldes till Bräcke ridklubb då jag alltid har tyckt att ridskolor är det bästa stället att sälja hästar till för då vet man att dem alltid får motion, mat vid samma tider varje dag och skötsel.

Jag köpte mig  ett 1 - årigt  halvblodsto efter att jag varit på hingst visning och fastnade för en hingst som hette Sandakan! 

Jag fortsatte min häst utbildning på Strömsholm och blev ridlärare. Efter denna utbildning så skulle mitt kära sto, Zantana, ridas in. Jag red in henne själv och hade ju aldrig utbildat en unghäst från ett års ålder innan men antog att unghästar var på hennes sätt. Jag har ALDRIG varit rädd för hästar och tycker bara att det ger mig energi i vardagen.

Zantana var en mycket svår häst att hantera och rida, vilket gjorde att jag aldrig i stort sett ville att någon annan red henne för skaderisken var för stor. Hon hade åsikter om det mesta och jag hade henne hos veterinären som sa att hon var kärnfrisk så hennes beteende satt i huvudet. Hon var dock hur snäll som helst att hantera och ju äldre hon blev dessto lugnare blev hon så till slut fick till och med Lisen rida henne när jag visste att hon hade en lugn period.

Jag tog ju ett föl efter henne som jag också har ridit in själv, Zeebreeze. 

När jag skulle betäcka Zantana så ringer jag hennes uppfödare som är väldigt duktig på avel, då det är det enda hon sysslar med och säljer hästar som hon fött upp själv, till proffsryttare i Tyskland.

Hon ger Zuidenwind som ett förslag att betäcka Zantana med då han ger snälla avkommor. Jag behövde ju absolut inte mer humör i avkomman och det var vi väldigt överrens om.

Jag har haft en väldigt snäll unghäst i Zeebreeze fram till nu när hon är fem år. Plötsligt så vill hon inte gå fram, hon klättrar på väggarna i ridhuset och säger jag till henne med ett spö, då hon inte tar min skänkel så försöker hon regelrätt att kasta av mig! Hon springer över mig när jag leder henne och är allmänt väldigt jobbig att hantera.

I höstas var jag på dressyrkurs nere i stockholmsområdet och hon var ju lika hopplös där. Det är en proffsryttare som håller i undervisningen och hon frågar direkt vem som är pappa till min häst och när hon hör vem det är så säger hon att dessa avkommer inte är roliga att ha o göra med när man ber om lite mer arbete. Vilket brukar börja nu. 

När jag ringer uppfödaren i ett annat ärende så säger hon också att om hon vetat vad hingsten lämnat så hade hon aldrig sagt att jag skulle betäcka med honom. 

JAg älskar min häst även om hon just nu är en jobbig tonåring, men hoppet är ju det sista som överger en har jag hört.  

Det jag egentligen vill säga med detta är att du blir ALDRIG fullärd inom detta område och man ska vara vara väldigt ödmjuk inför dessa djur. 

Jag älskar att hålla på med hästar och anser att jag kan väldigt mycket om allt som har med detta att göra då man under 30+ år har varit med om väldigt mycket inom hästvärlden. 

Jag har så mycket mer att lära dock!!

När jag träffar människor idag som tycker sig kunna hästar efter att ha ridit i ett år så ler jag bara då jag vet att ju mindre kunskap man har dessto säkrare är man på hur saker ska göras och hur hästar ska skötas. Så länge inte någon kommer till skada så låter jag dem hållas.