Jag har oftat funderat på hur andra familjer får ihop pusslet. Jag vet att man inte ska jämföra eftersom alla har olika förutsättningar men jag undrar ändå hur det går ... 

Denna vecka har jag varit själv med barnen då Mattias har semester och är iväg på street week, vilket han brinner för, och jag unnar han verkligen detta då det inte händer så mycket i hans liv annars?? 

I lördags drog han iväg och kommer hem imorgon, ( tror jag ) om inte någon mer bil rasar??

Han och en vän till honom har varit iväg på en biltävling under en hel vecka! och tävlat. Jag är inte insatt och det hänger väl på att jag inte har intresset för bilar. Mattias har iallafall varit mekaniker och vännen har kört tävlingen under veckan. 

Härom dagen när jag pratade med honom så berättade han att bilen rasat!!! 

Jaha jag tänkte ju att då kommer dem hem tidigare för fungerar inte bilen så kan kan inte fortsätta tävla men Mattias berättade att några snälla personer kört dit med utrustning och vertyg som dem behövde och då hade Mattias lagat bilen igen!

I min värld så har jag en bil för att ta mig från punkt A till B och det ska bara fungera, absolut inget krångel där för då säljer jag bilen. Skulle bilen gå sönder så inte tänker jag laga den iallafall.

Har man intresset för detta så är det säkert ingen konst

och som Mattias sa, - jag har ju varit med och byggt bilen så jag vet ju hur den fungerar!? 

Jag vet faktiskt inte något som Mattias inte fixat när det gått sönder men när det kommer till hästarna så har han många ideer om hur jag ska lösa vissa problem som tex när jag inte fick loss broddarna ur skorna på hästen och Mattias tyckte att han kunde hjälpa mig med en muttersnurra !!! Det var ju en jättebra ide om man bortser från att hästar är flyktdjur och ett sådant ljud hade direkt gjort att dem kände att dem måste fly!

Iallafall så är det mycket som ska fixas och köras när man har aktiva barn, så jag har agerat chaufför, chaufför och kock till barnen när jag slutat jobba på dagarna denna vecka. 

Vi bor ju på landet viket innebär att det är flera mil till närmsta granne när man bor i norrland och det gör vi ju har jag fått erfara. 

Kan ju ta ett exempel i torsdags tex... Jag jobbade till 13.00 sedan åkte jag hem, hämtade hästarna som går på bete en bit bort, lastade Skrållan ( ponnyn ) och drog till Sundsvall, Bergsåker , ( 12 mil ) för att mäta hur hög ponnyn var! Då man måste göra detta för att få tävla ponnyn vilket Lisen vill. Hem igen ( 12 mil ) göra middag, sedan köra Lisen till en kompis  ( 3 mil bort ) för hon skulle följa med till gröna lund i helgen med sin kompis.

Hem igen ( 3 mil ) packa badkläder då Jonathan ville bada i sjön en bit bort ( endast 1,5 km bort ) 

Om både Mattias och jag varit hemma kunde vi delat på körandet men nu var det ju inte så. HUR gör alla ensamstående föräldrar?? Jag förstår att alla barn inte kan hålla på med hästar men  det ska köras och lagas mat ändå, vad jag kan förstå? Om barnen är aktiva i någon sport vilket jag tycker är viktigt att dem får vara. 

Alla har olika förutsättningar och alla tror jag gör precis allt dem mäktar med men ändå?

Jag lyfter på hatten för alla föräldrar som sliter för att få allt att gå runt i vardagen!!

Imorgon tror jag iallafall att vår familj blir komplett igen, vilket uppskattas av flera här hemma.

Lisen och Zeebreeze hopptränar.

   
Cosmo ska alltid ligga på en IKEA påse, varför???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst är det konstigt ibland? Jag har just kommit tillbaka från jordens värsta magsjuka!! DET var inte vad denna helgen skulle innehålla. Jonathan o jag hade helt andra planer.... Vi har inte riktigt haft möjligheterna på ett tag att göra något ihop ...

Då har snart 2023 passerat. Jag sammanfattar alltid året som gått och hur ska jag tänka om 2023? Jo jag har sålt ett hus, köpt ett hus,  flyttat ca 100 mil , sagt upp ett jobb och fått ett nytt jobb. Köpt en vakthund. Lisen har nu en termin kvar i ...

Nu är vi redan i oktober. Tiden rusar. Jonathan har börjat högstadiet och det är inte riktigt som han är van vid hemma i Bräcke. Han tycker att skolan är riktigt jobbig nu och jag förstår honom verkligen. Dem ligger inte i fas med Bräcke skola vilket...

Nu kan jag äntligen försöka samla ihop mina tankar igen och våga känna efter hur detta kommer att bli. Jag och Jonathan har flyttat till ett hus i småland. Mattias och Lisen är kvar på Bröckling då Lisen vill avsluta högstadiet där uppe vilket ...

         Ikväll kände jag att det var dags att skriva något här, vilket är längesedan nu. Det har blivit en blogg  där jag skriver både om  lite vardags-funderingar till att bli en lite mer allvarligare blogg med djupare funderingar och även lite a...