Jag har oftat funderat på hur andra familjer får ihop pusslet. Jag vet att man inte ska jämföra eftersom alla har olika förutsättningar men jag undrar ändå hur det går ... 

Denna vecka har jag varit själv med barnen då Mattias har semester och är iväg på street week, vilket han brinner för, och jag unnar han verkligen detta då det inte händer så mycket i hans liv annars?? 

I lördags drog han iväg och kommer hem imorgon, ( tror jag ) om inte någon mer bil rasar??

Han och en vän till honom har varit iväg på en biltävling under en hel vecka! och tävlat. Jag är inte insatt och det hänger väl på att jag inte har intresset för bilar. Mattias har iallafall varit mekaniker och vännen har kört tävlingen under veckan. 

Härom dagen när jag pratade med honom så berättade han att bilen rasat!!! 

Jaha jag tänkte ju att då kommer dem hem tidigare för fungerar inte bilen så kan kan inte fortsätta tävla men Mattias berättade att några snälla personer kört dit med utrustning och vertyg som dem behövde och då hade Mattias lagat bilen igen!

I min värld så har jag en bil för att ta mig från punkt A till B och det ska bara fungera, absolut inget krångel där för då säljer jag bilen. Skulle bilen gå sönder så inte tänker jag laga den iallafall.

Har man intresset för detta så är det säkert ingen konst

och som Mattias sa, - jag har ju varit med och byggt bilen så jag vet ju hur den fungerar!? 

Jag vet faktiskt inte något som Mattias inte fixat när det gått sönder men när det kommer till hästarna så har han många ideer om hur jag ska lösa vissa problem som tex när jag inte fick loss broddarna ur skorna på hästen och Mattias tyckte att han kunde hjälpa mig med en muttersnurra !!! Det var ju en jättebra ide om man bortser från att hästar är flyktdjur och ett sådant ljud hade direkt gjort att dem kände att dem måste fly!

Iallafall så är det mycket som ska fixas och köras när man har aktiva barn, så jag har agerat chaufför, chaufför och kock till barnen när jag slutat jobba på dagarna denna vecka. 

Vi bor ju på landet viket innebär att det är flera mil till närmsta granne när man bor i norrland och det gör vi ju har jag fått erfara. 

Kan ju ta ett exempel i torsdags tex... Jag jobbade till 13.00 sedan åkte jag hem, hämtade hästarna som går på bete en bit bort, lastade Skrållan ( ponnyn ) och drog till Sundsvall, Bergsåker , ( 12 mil ) för att mäta hur hög ponnyn var! Då man måste göra detta för att få tävla ponnyn vilket Lisen vill. Hem igen ( 12 mil ) göra middag, sedan köra Lisen till en kompis  ( 3 mil bort ) för hon skulle följa med till gröna lund i helgen med sin kompis.

Hem igen ( 3 mil ) packa badkläder då Jonathan ville bada i sjön en bit bort ( endast 1,5 km bort ) 

Om både Mattias och jag varit hemma kunde vi delat på körandet men nu var det ju inte så. HUR gör alla ensamstående föräldrar?? Jag förstår att alla barn inte kan hålla på med hästar men  det ska köras och lagas mat ändå, vad jag kan förstå? Om barnen är aktiva i någon sport vilket jag tycker är viktigt att dem får vara. 

Alla har olika förutsättningar och alla tror jag gör precis allt dem mäktar med men ändå?

Jag lyfter på hatten för alla föräldrar som sliter för att få allt att gå runt i vardagen!!

Imorgon tror jag iallafall att vår familj blir komplett igen, vilket uppskattas av flera här hemma.

Lisen och Zeebreeze hopptränar.

   
Cosmo ska alltid ligga på en IKEA påse, varför???