Vilken härlig sommar vi har! Jag njuter för fullt desto varmare det blir. Denna sommaren är lite spretig med min semester då jag hade semester en vecka före midsommarveckan och jobbade midsommarveckan och nu har jag en vecka till. Detta är till viss del pga att jag håller i ridlägren som vi anordnar på Bräcke ridklubb. Denna vecka började med ett allroundläger för barn från måndagen till onsdagen. Det var späckat schema från 08.00 på morgonen till 20.00 på kvällen ungefär för mig. Jag sov dock hemma med familjen så dem inte glömmer bort hur jag ser ut.

Torsdagen var vilodag för hästarna men inte för mig då jag hade passat på att boka in sjukgymnasten kl 14.00 så jag klev upp tidigt för att åka till ridklubben, ta ut hästarna och rida, sedan hem duscha , in till Östersund. När jag hade suttit i väntrummt 20 minuter så blev jag misstänksam och frågade om min sjukgymnast jobbade men nej då, han var ledig så tydligen var det bara jag som bokade in honom inte tvärtom! 

Hem igen och på vägen stannade jag till och kollade sommarbetet till hästarna så det var igordning. När jag äntligen kom hem igen så skulle jag planera helgens hoppläger som är mellan fredagen till söndagen. Satt till kl 22.00 då jag kände att nu får det vara nog. 

Idag var jag i stallet kl 08.00 igen och kl 10.00 kom eleverna som skulle vara med på lägret i helgen. 

Vi har haft en jättefin dag idag och jag följde med ut på en ridtur i hettan! 

Hoppas att det fortsätter under hela helgen. Det är avslutning med hopptävling på söndag och på måndag jobbar jag på hälsocentralen igen. 

Sedan jobbar jag fram till V 33 då det är ridläger igen.....

Det kan nog låta jobbigt för den som inte är invigd i hästlivet men detta är så otroligt roligt!! Att få finnas till för elever som verkligen vill lära sig och se deras glädje när polletten faller ner. 

Det enda som gör detta jobbigt är att jag har så ont i min höft hela tiden. Så mer jag rör mig desto jobbigare blir det. Men det finns en fördel med detta också och det är att jag lärt mig att be om hjälp. Jag har alltid tyckt otroligt illa om människor som är lata och utnyttjar andra som får springa deras ärende och jag skulle aldrig be om hjälp om det verkligen inte behövdes, men nu behöver jag faktiskt hjälp utan att skämmas men konstigt nog gör jag det ändå. Jag förklarar och ursäktar mig hela tiden men med tiden kanske det släpper.?

Jag kommer dock aldrig att sluta med hästar, det är jag väldigt säker på även om Mattias får köra ut mig i rullstol till stallet vilket han nog skulle gilla...... eller inte. 

Hästarna som vi köpte in till klubben går nu med i verksamheten för fullt och eleverna gillar dem skarpt. Lisen rider på Bobby själv rider jag på Stjärna som är en fin korsningshäst utbildad LA dressyr och har tävlat en hel del hoppning.