Då börjar denna sommar gå mot sitt slut. Den verkar sluta som den började, med ridläger. Jag älskar ridläger! Förstår precis varför det finns så många! Kom på mej själv med att sitta och planera för eventuellt ett ridläger till på höstlovet! Ja, varför inte?? 

Nu har jag äntligen blivit övertalad till mitt nya liv som börjar om en vecka och jag tror att det blir bra, riktigt bra faktiskt. Denna veckan och nästa vecka har jag semester och sedan kör jag igång. På förmiddagarna kommer jag jobba på hälsocentralen och på kvällarna kommer jag jobba som ridlärare. Nu tänker många att jag inte kommer orka men jag tror att det kommer funka riktigt bra. Planering är A och O i det här. 

Jag kommer jobba delade turer måndagar till torsdagar och fredagar är jag helt ledig och givetvis även helgerna. 

Jag får så mycket positiv energi av hästarna och eleverna så om jag släpade mig till stallet så flyger jag när jag åker därifrån några timmar senare. Hoppas bara min kropp håller för detta också. Jag fick ju ett rejält bakslag efter första veckan med ridläger då jag åkte på inflammation i höften efter att jag överansträngt den och okej, jag kan hålla med om att det blev lite mycket då. Jag har succesivt kunnat gå längre och längre sträckor men då pratar vi om från att kunna gå ca 100 meter i december till nu i vår kunnat gå ca 2 km sedan har höften gett upp och det känns som hela höfleden lossnar. Under första ridlägret så gick jag mellan 20 000 och 35 000 steg varje dag! Såg det på stegmätaren i telefonen när jag började fundera på varför jag hade så fruktansvärt ont. Jag blev tvungen att börja äta värktabletter igen och när jag kom till sjukgymnasten så fick vi backa bandet med träning och istället fokusera på att få ordning på min smärta istället. Det var inte roligt. 

Min sjukgymnast frågade lite försiktigt om jag hade fler ridläger i sommar och jo , denna helg var det ju dags igen! Han sa då att på måndag är hans första arbetsdag och det var lika bra att boka in mej direkt efter denna helgen då han inte trodde att jag kommer kunna vänta på en tid senare i veckan. På måndag ska jag få behandling igen och det är väldigt skönt att veta även om jag verkligen försöker att inte överanstränga mig så igen. 

Eftersom jag inte haft någon semester som vi brukar ha där man kan planera in att åka bort så har vi båten i Härnösand i sommar och varje helg vi kunnat så har vi åkt dit. 

Vi har landat där på fredag kväll, gått ut på någon trevlig restaurang och sedan sovit vid bryggan för att på lördag morgon åkt iväg till någon mysig hamn och varit där över natten för att återvända på söndag eftermiddag igen.

Ni som följt vårt båtäventyr vet att vi hade ett riktigt haveri för ett par år sedan. Då vårat drev gick sönder. Det var helt nytt men tydligen kan även nya saker gå sönder! Vi är lite försiktiga efter detta äventyr nu när vi åker ut helt själva också. 

Iallafall så satt vi i båten för ett par helger sedan och åt frukost. Solen sken och vi skulle snart ge oss iväg. Då åkte det förbi en jättefin motorbåt som var något större än vår båt. Jag tänkte att dem också skulle ut på en härlig havstur då Mattias säger:

-Det där lät inte riktigt bra. Dem har problem med drevet. 

Jag tittar på honom som ett frågetecken men förstår att det nog är så när jag ser hur allvarlig han är. 

- Ja vi får väl se hur snabbt dem kommer tillbaka , säger jag utan att riktigt tro på det själv.

Efter cirka en halvtimme så ser vi en fin motorbåt som kommer och blir bogserade efter en liten fiskebåt!

Där kommer dem! Det var deras trevliga tur till havs!

Jag upplever igen hela vårt haveri och överväger om vi verkligen ska ge oss ut på havet eller bara bli bryggseglare?

Vi ger oss iväg och jag fattar inte hur Mattias kan höra sånt?

Därför blev jag så orolig när vi nu sist var på väg till höga kusten bron och jag sitter fram på båten och njuter av vädret och farten när Mattias plötsligt ropar om det är ett flygplan i luften? Nä det är inget flygplan men vad är det nu han hör? Den härliga känslan försvann och sedan satt jag och lyssnade efter .... ja vadå?? 

Vi kom fram till hamnen och hade en helt underbar helg med bastu och otroligt fin mat på en restaurang där vi egentligen absolut inte hörde hemma på! Men vad gör man inte när hungern gör sig påmind? Nästa helg är det dags igen... 

           

Börjar bli mörkt nu på kvällarna.