Det har varit kämpigt att komma tillbaka igen efter olyckan och från början fick jag inte träna eller rida, vilket givetvis inte hade fungerat då jag hade för ont.

Jag har en skada i  broskringen som omger ledpannan i höftleden och det känns kan jag lova! Jag har varit på återbesök till en ortopedläkare och efter det besöket fick jag träna igen så nu har min snälla sjukgymnast gjort ett träningsschema till mig och jag ska träna minst fyra dagar i veckan, och jag har ridit några gånger också. Först på våra snälla ridskolehästar men idag var det dags!! Jag har längtat och fruktat denna dagen ett tag nu. Idag var det dags att sitta upp på Zeebreeze igen! Det går inte att förklara denna känsla! Det är helt klart den finaste häst jag haft möjlighet att äga. Hon betyder otroligt mycket för mig och det blir säkert så när man fött upp dem själva också. Åhh vad jag älskar denna häst! 

Lisen och jag åkte med Skrållan och Zeebreeze till ridhuset i Bräcke och red dem där. Först longerade jag Zeebreeze en stund för att försäkra mig om att hon inte hade massa extra energi som skulle ut. 

Sedan hoppade jag upp och vilken känsla! Wow alltså! Hon är inte riden riktigt sedan den 23/11 och har tappat muskler och kondition men viken underbar häst jag har! Hon var sååå fin. Jag hade kunnat rida i timmar då jag fick en underbar ridkänsla från henne. 

Lisen bestämde sig dock för att ta av Skrållan sadeln och la den i ett hörn i ridhuset så då var den fina ridkänslan över! 

Zeebreeze trodde att sadeln som plötsligt låg där i ett hörn, skulle anfalla och äta upp henne! så då hoppade jag av och nöjde mig där för idag. Dessa holländska sporthästar! Dem är verkligen känsliga. 

Skrållan bryr sig inte om något som händer runt henne medans Zeebreeze har fått dubbel dos av flyktinstinkt! 

Dem kräver sin ryttare och jag kämpar på. 

Imorgon är det dags igen, men då ska Lisen hoppa henne lite och jag står säkert på marken.