Idag har jag städat ut julen. Det är både skönt och lite vemodigt för min del. Jag gillar den ombonade, varma känslan som jag har under jultiden, det beror alldeles säkert på att jag har haft " turen" att gilla julen. Det finns väldigt många människor som inte gör det, på grund av olika, ofta ganska tragiska händelser, runt julen. 

Jag träffar ju väldigt många människor på mitt jobb. Under alla år som jag haft förmånen att få hjälpa människor på olika sätt genom jobbet så har jag fått höra väldigt många livsöden. 

Dem tar jag med mig genom alla år och tänker på ibland. Jag kan ju aldrig dela med mig av dem på grund av tystnadsplikten som råder inom vården, det är ju en otrolig trygghet för alla, inklusive mig, när man måste söka vård och kanske är som mest utsatt, men vilka livsöden det finns! Jag borde kanske skriva en bok om det någon gång.

Innan jag städade ut julen så passade jag iallafall på att rida en runda på Zantana, hon är som en krutdurk nu när hon äntligen får arbeta lite igen. Vi har fått ett igångsättningsschema av vetrinären som jag följer och idag stod det trav-intervaller.Vad jag vet så ska man skritta och trava om vartannat när man gör detta men att få Zantana att förstå att hon bara får trava 200 meter åt gången är som att be Mattias vara vaken under en filmkväll, det GÅR INTE!! 

Jag fick jobba som en tok och ledde hem henne sista kilometern då hon inte tålde att Cosmo sprang förbi henne. Cosmo brukar jag försöka ta med ut när jag rider, det älskar han. Livsglädjen hos djuren ger mig så mycket energi!

Zeebreeze har jag på ridklubben under vardagarna, då det är lättare att komma åt och träna henne ordentligt i ridhuset då hon inte är skodd och efter att vi hade plusgrader ett par dagar så är det för halt att rida ute på vägarna eller hemma på ridbanan just nu. Hon sköter sig galant.

Igår var jag på ridklubben och firade Kent ( han jobbar där ).

En kille från syrien som också jobbar där, lagade all mat. Det var så gott! Syrisk mat äter man ju inte varje dag, spännande! Innan han fick fly kriget så hade han en restaurang i Syrien, och han tyckte det var så kul att få stå för maten på en 50-års fest.                                                                                                        

Lisen hjälper mig ibland att rida Zantana lite.

Åker med en vän som har travhästar.

Nu var julen förbi och ett nytt år är på ingång. 2018 var ett väldigt lugnt år. Jag brukar ( som så många andra ) alltid summera året och det brukar alltid hända saker som man helst vill glömma men detta året som varit har faktisk varit ett lugnt år. Det tackar jag för! 

Under juhelgen var min syster här med barnen och min bror. Det är så skönt att få träffas ibland för under vinterhalvåret tar jag mig inte av gården mer än när jag jobbar i stort sett. Det är ju självvalt men vintern kan bli väldigt lång ibland.

Jag tänker berätta hur det hela har gått för Zantana, min  älskade häst! 

Vi var ju på ett tredje återbesök den 18 december. Jag hade helst velat ringa återbud och aldrig mer åka till någon vetrinär,  (för detta är verkligen baksidan med hästägandet ) men det skulle inte hjälpa någon, det vet jag ju.

Vi åkte dit och vetrinären frågade om jag kollat hur hon rörde sig, jag sa att det hade jag inte. ( Orkade verkligen inte se att hon inte blivit bättre ) 

Jag fick springa på rakt spår med henne och det gick ju bra. Det har det gjort hela tiden, det är på voltspår hon haltar, så sedan var det dags för domen. Vi gick till volten och jag var helt säker på att det skulle vara det sista vi gjorde tillsammans, MEN.... hon har svarat på behandlingen! Det fanns ingen hälta kvar, något enstaka steg ibland men inget som vetrinären tyckte var så farligt. Vi gick igenom besöket och kom fram till att hon är så bra att jag kan börja rida igen och träna henne med sikte inställt på tävling! Vi ska på återbesök i maj igen för att se hur hon svarat på träningen, om hon fortfarande håller sig fräsch, men jag får ha kvar henne tills vidare vilket är helt underbart!

Jag har ridit bägge hästarna en vecka nu och det är så roligt! Jag njuter varje sekund! Imorgon ska jag och Zeebreeze iväg och träna för en otroligt duktig dressyrtränare som även är kusk i landslaget. Det vill man inte missa.

Många som hör om mitt liv undrar om det är värt det? Denna vintern var ju priserna på foder otroligt högt också , jag går upp en timme tidigare varje dag, sju dagar i veckan, är ute i alla väder och mockar skit när andra sitter inne och myser eller tittar på film.

Jag kan bara säga: Alla dagar är det värt det!! Skulle aldrig kunna tänka mig ett annat liv.