Nu är det klart! Vi ska ut på havet igen! Det blir tredje gången gillt! Första gången så var vi ute på havet knappt en vecka om jag minns rätt. Då gick ju allt ganska bra. Det var inte förrän vi kom tillbaka till Sundsvall som vi insåg att det kunde ha blivit problem. 

När vi åkte under Alnö-bron så började alarmet för att vi tar in vatten på båten tjuta! Det var dock inte så farligt som jag var rädd för men efter det visade det sig att vi inte hade någon laddning på batteriet i båten vilket inte är bra när man är ute på havet!

2016 var det så dags igen. Det var våran familj och en familj till.

Vi transpoterade båtarna till ett båtvarv i Härnösand då det är lättare att sjösätta dem där. Vi sjösatte dem på eftermiddagen och skulle åka till första viken där vi hade planerat att sova över.Vi åkte ca 1 km, då fick våra kompisar problem. Mattias och jag undrade varför dem stannade vid en brygga innan vi knappt hade börjat åka? Jo deras motor behövde vatten. Vi åkte ytterligare några meter till Mc Donald drive in för båtar, då behövde den vatten igen? Sedan åkte vi under bron och in i Härnösand gästhamn för att handla mat till grillningen på kvällen när vi kommit fram till viken men när vi skulle ut från gästhamnen så startade inte deras båt!

Mattias konstaterade att topplocket var trasigt och om vi skulle kunna fortsätta färden så måste vi laga motorn först.

Det blev ingen grillning den kvällen... Skruvning halva natten och från tidig morgon till eftermiddag... men då fungerade deras motor igen. 

Vi åkte från gästhamnen och sov över i viken och dagen efter så åkte vi in i Lövvik för att äta lunch, allt kändes bra. Vädret var jättebra och humören på topp! 

När vi åker ut från Lövvik så passar vi på att fiska lite och våra kompisar drar förbi i full fart och nu ska det bära av upp mot Ulvön! Vi säger att det är bäst att vi hänger på dem då dem äntligen fått upp farten, så vi packar ihop fisket och drar på för fullt!

Plötsligt när vi kommit en bit ut i havet och vi kör på för fullt, då smäller det! Inte en liten smäll, utan jag tror att vi kör på grund, rätt in i en bergsklippa eller något liknade!!

Motorn stannar, jag hör att Mattias ropar till mig och undrar om barnen har flytvästarna på sig? Jag kollar att barnen har flytvästarna och när jag sedan vänder mig mot Mattias så ser jag paniken i hans blick! 

- Flytta på dig så jag kommer ner till motorn, vi kanske tar in vatten!! 

Då börjar det gå upp för mig att det här är inte bra. Nu ska våran båt sjunka också!?

Mattias ringer till våra kompisar och säger att vi har problem så dem måste vända genast! 

- Sluta skämta nu , för så kul var det inte. Men när dem inser att vi har problem så kommer dem tillbaka fort och hjälper oss genom att bogsera tillbaks oss till ruta ett! Båtvarvet i Härnösand! Sjöräddnigen passerade oss vid höga kusten bron och tittade på oss med kikare och inte förrän jag gav tummen upp så körde dem vidare och vinkade glatt! 

Jaha, då börjar vi om då. Det är vårt drev som skar och eftersom det var nytt så finns det garanti kvar, så vår kompis skjutsar Mattias till Sundsvall morgonen därpå, där hans bror fick åka från sitt jobb för att följa med ner till Stockholm och få ett nytt drev. Vi andra blev kvar på ett varv i Härnösand... solen sken iallafall...

På kvällen kom Mattias tillbaka med ett nytt drev. Då skulle det bara monteras på också...

Dett gjordes morgonen därpå, sedan sjösatte vi våran båt igen och startade... det gick bra. Skam den som ger sig!!

Efter tre nätter på en båttrailer så började det bli bråttom att hinna till Ulvön för det var vårat mål. Vi kör ut från varvet och nu måste vi köra på men det tar ett tag att köra in ett drev, det ska köras i viss hastighet så och så länge, sedan i en annan hastighet under ett antal timmar! Jaha, det är bara att fortsätta kämpa.

In i Härnösand igen för att handla proviant. Sen gick vi ut till havs, nu kan ju inget mer gå fel! Nu skulle vi till Ulvön. Det bestämdes att den snabbaste vägen dit är på öppet hav! Från början var det härliga dyningar på havet men när vi passerar storbonden så var det inga härliga dyningar längre.... Vi åkte in i  " gammal sjö " det innebär stora, hemska vågor från olika håll, plus hård vind där det kom upp nya vågor. Kaos på havet tyckte jag då all inredning flög omkring. Barnen skulle på toa och när man måste köra långsamt så gungar det mycket värre.

Våra kompisar åkte i förväg då vi väntade på att alla barn skulle bli klara på toa. När barnen var klara så ringde våran kompis som hade hunnit långt fram, och sa att det ryker från deras motor så det är rök i hela båten och båten orkar inte med att ta sig över vågorna 

Men SLUTA nu!! Det kan inte vara sant! Men det var sant! 

- Vi är så långt bort så då måste du ringa sjöräddningen om du tror det brinner i båten! ( Vår kompis är inte den orolig typen )

Han ringde sjöräddningen men under tiden han pratade med dem så insåg han att det gick att avvakta då det faktiskt inte brann i båten.

Vi kom ikapp och det gick att köra deras båt i ca 4 knop så då gjorde vi det sista biten till Ulvön. Där konstaterade vi att deras motor var i väldigt dåligt skick då vevlagret hade skurit och det var slut på olja.

När vi äntligen lagt till i gästhamnen nedanför Ulvöns hotell så kommer det upp en tanke i mitt huvud, vi måste ta oss hem också!! 

Vi får dock två fina dagar där med hummer och bad i poolen. Vi var även på kurs i hur man öppnar en surströmmningsburk, vilket gick väldigt bra för mig som inte har något luktsinne. Värre för barnen som ville fly!

Då ska vi bara hem också... Innan vi skulle åka hem så måste våra kompisar få tag i olja till båten så vi pratar med den färja som kör ut sommargäster till ön och dem får köpa olja av maskinisten på den färjan, vilken tur!

Vi startar hemfärden tidigt en morgon då det ska vara lugnast på havet så våra kompisar kan köra försiktigt med deras trasiga båt. När vi kommit ut en bit på havet så ser jag plötsligt något väldigt konstigt! En vit vägg kommer åkande så högbonden försvinner och väggen närmar sig. Vad är det? och vad gör vi nu?! Det är en tjock vägg av dimma som snabbt närmar sig! Vi ligger i en farled för stora farttyg och våra kompisars båt går knappt framåt!

Vi åker rätt in i dimman och får förlita oss på vår gps då vi inte har någon sikt alls!! 

Då blåser det upp också!

I vår och våra kompisars båt blir det spykalas på grund av att det gungar något fruktansvårt i vågorna och vi har ingenting att ta sikte på. Vi har ingen aning om ifall det är på väg ett stort fartyg mot oss då vi inte har någon radar. Bara gps. Vi kör rätt mot land för att försöka hitta en vik att gå in i och ta skydd. Vi kommer så småningom in i en vik och stannar där för att ta igen oss och låta dimman lätta. 

Efter några timmar så kan vi fortsätta färden hemåt. Vi stannar i Lövvik även denna gång och sover där en natt. 

Sedan kör vi tillbaks till Härnösand och la oss i gästhamnen, där vi åt räkfrossa.

Ett ordentligt åskväder kommer in under natten som var värre än trubaduren som spelade under kvällen.

När vi kommer tillbaka till båtvarvet så är jag så glad att få kliva ur båten och sätta mig i bilen igen.

Nu är det dock dags igen......Denna gången kan ingenting gå fel....

   ää     ulvön        

-  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst är det konstigt ibland? Jag har just kommit tillbaka från jordens värsta magsjuka!! DET var inte vad denna helgen skulle innehålla. Jonathan o jag hade helt andra planer.... Vi har inte riktigt haft möjligheterna på ett tag att göra något ihop ...

Då har snart 2023 passerat. Jag sammanfattar alltid året som gått och hur ska jag tänka om 2023? Jo jag har sålt ett hus, köpt ett hus,  flyttat ca 100 mil , sagt upp ett jobb och fått ett nytt jobb. Köpt en vakthund. Lisen har nu en termin kvar i ...

Nu är vi redan i oktober. Tiden rusar. Jonathan har börjat högstadiet och det är inte riktigt som han är van vid hemma i Bräcke. Han tycker att skolan är riktigt jobbig nu och jag förstår honom verkligen. Dem ligger inte i fas med Bräcke skola vilket...

Nu kan jag äntligen försöka samla ihop mina tankar igen och våga känna efter hur detta kommer att bli. Jag och Jonathan har flyttat till ett hus i småland. Mattias och Lisen är kvar på Bröckling då Lisen vill avsluta högstadiet där uppe vilket ...

         Ikväll kände jag att det var dags att skriva något här, vilket är längesedan nu. Det har blivit en blogg  där jag skriver både om  lite vardags-funderingar till att bli en lite mer allvarligare blogg med djupare funderingar och även lite a...