När jag kom hem från sjukhuset så fick jag feberfrossa ( fast jag gick på mycket smärtstillande) och blev förkyld.

Det är drygt tre veckor sedan och jag testade negativt två ggr för covid-19 så när min sjukskrivning var över började jag att jobba. 

Jag mår bra men min förkylning har inte gett med sig . 

Jag har fortfarande fruktansvärt ont i benet, höften , bäckenet om jag går mer än ca 100 meter och för att kunna jobba så äter jag mycket smärtstillande och då går det bra.

Eftersom jag jobbar där jag gör så corona- testades jag i tisdags igen och i torsdags fick jag svar- påvisad covid-19 infektion! 

Nu är det så att vi bär munskydd vid patientnära kontakt och även mer utrustning när vi vet att det kan vara fråga om corona misstanke.

Jag som gått på full smärtlindring förstår ju att det är svårt att känna om en förkylning som räknas som restsymptom plötsligt ändras lite och jag har inte känt någon skillnad.

Det enda är att förkylningen kvarstår efter tre veckor drygt. 

Vi har dörrvakt som ska se till att endast friska personer kommer in den vägen. Om alla personer svarar ärligt på våra frågor och känner sitt ansvar så är det minimal risk att en corona-positiv tar sig in den vägen. 

Detta är just för att skydda oss personal så vi kan vårda alla sjuka som behöver vår hjälp. 

Jag är fullt medveten om att det finns tysta bärare som verkligen inte vet att dem bär på covid-19 men tyvärr vet jag också att det finns personer som står och ljuger oss upp i ansiktet. Irriterade över att det tar någon minut extra att få komma in. Hur tänker dessa personer??

Jag mår bra fysiskt men jag mår väldigt dåligt över att utsatt mina fina kollegor för detta! 

När jag åkte hem igår så samlade jag in familjen, hämtade barnen direkt på skolan ( ringe lärare som fick veta och skickade ut dem till parkeringen)  ringde Mattias som fick avbryta sitt jobb omedelbart och åka hem. 

Nu sitter vi isolerade i 7 dygn och resten av familjen ska screenas på dygn 5. Om dem är positiv så börjar räkneverket om, hemma 7 dygn, screenas på dygn 5 och så fortsätter det tills vi alla är friskförklarade. 

Tänk om alla bara kunde tala sanning....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst är det konstigt ibland? Jag har just kommit tillbaka från jordens värsta magsjuka!! DET var inte vad denna helgen skulle innehålla. Jonathan o jag hade helt andra planer.... Vi har inte riktigt haft möjligheterna på ett tag att göra något ihop ...

Då har snart 2023 passerat. Jag sammanfattar alltid året som gått och hur ska jag tänka om 2023? Jo jag har sålt ett hus, köpt ett hus,  flyttat ca 100 mil , sagt upp ett jobb och fått ett nytt jobb. Köpt en vakthund. Lisen har nu en termin kvar i ...

Nu är vi redan i oktober. Tiden rusar. Jonathan har börjat högstadiet och det är inte riktigt som han är van vid hemma i Bräcke. Han tycker att skolan är riktigt jobbig nu och jag förstår honom verkligen. Dem ligger inte i fas med Bräcke skola vilket...

Nu kan jag äntligen försöka samla ihop mina tankar igen och våga känna efter hur detta kommer att bli. Jag och Jonathan har flyttat till ett hus i småland. Mattias och Lisen är kvar på Bröckling då Lisen vill avsluta högstadiet där uppe vilket ...

         Ikväll kände jag att det var dags att skriva något här, vilket är längesedan nu. Det har blivit en blogg  där jag skriver både om  lite vardags-funderingar till att bli en lite mer allvarligare blogg med djupare funderingar och även lite a...